Keresés
Összes találat megjelenítve : 2
Összes találat megjelenítve : 2
Találatok
År 1924 fick jag av Svenska Akademien uppdrag att »till skolornas och allmänhetens tjänst utarbeta en handledning i svenska språkets vård». Detta arbete borde nu för länge sedan ha varit slutfört, och jag måste därför börja med att ursäkta mig. Det långa dröjsmålet beror i viss mån på att min tid tagits i anspråk av andra arbeten, som jag av olika skäl icke kunnat skjuta åt sidan, men först och främst på att uppdraget visat sig vida mer krävande än jag först trodde. »Wercket är intet så gint att gå uppå», säger Jesper Svedberg i sin »Schibboleth». Det är många tvistiga frågor, som det gällt att bilda sig en mening om. Ofta har jag måst lämna en fråga öppen och samla nya språkprov för att kunna komma till klarhet om rådande språkbruk. Regler, byggda på hundratals exempel, ha visat sig innebära alltför mycket av tillfälligt och osäkert. Därtill kommer, att min syn på språkvården och därmed på frågeställningen i det hela under arbetets gång förskjutits. Många språkfel, som bruka beivras med stor kraft och hetta, te sig vid bredare och djupare undersökningar som jämförelsevis obetydliga skönhetsfläckar, medan andra fel, i varje särskilt fall ofarliga nog, visa sig kräva långt allvarligare uppmärksamhet såsom yttringar av utvecklingstendenser med stor räckvidd. Den »handledning», som nu äntligen här föreligger i tryck, kunde med ett gammaldags klingande namn kallas en språkspegel. Den är en …
Tovább a műhöz
Vissa substantiv får i obestämd form artikeln en, i bestämd form slutartikeln -en, -n; andra får i obestämd form artikeln ett, i bestämd form slutartikeln -et, -t. Vi kan kalla de förra för //-ord eller icke-ncutra (icke neutrala), de senare för /-ord eller neutra (neutrala). Fördelningen är rent formell och i huvudsak fornärvd. Den måste inläras och kan icke förståndsmässigt (rationellt) förklaras eller motiveras: stol är n-ord men bord är t-ord, bok n-ord men brev t-ord, byggnad, stuga n-ord men hus t-ord, sky n-ord men moln t-ord, snö, is n-ord men regn, hagel, vatten t-ord, båt n-ord men skepp t-ord, skog n-ord men berg, fäll t-ord, sand n-ord men grus t-ord, hud n-ord men skinn t-ord osv. Dock kan man vid en fingranskning — allra helst vid historisk belysning — spåra vissa grunder till fördelningen, men aldrig ge en uttömmande förklaring. Ändå hör denna fördelning av substantiven i två genus-grupper till det allra fastaste i språklivet. Den inläres redan i barndomen. Med varje nytt ord följer sedan ovillkorligen dess genus. Att ta fel på genus hör till det fulaste, det mest orimliga man kan göra sig skyldig till i sitt tal. Osäkerhet röjer genast främlingen, utlänningen. Sådant fäster man sig genast vid. Det är mycket få ord som i svenskan har växlande genus (se § 2:5). Eftersom den rent formella (morfologiska) grupperingen av substantiven i n-ord och t-ord i första rummet yttrar sig i artiklarnas olika former (en och …
Tovább a műhöz