Keresés
További részletek
Összes találat megjelenítve : 1

Találatok


Vissa substantiv får i obestämd form artikeln en, i bestämd form slutartikeln -en, -n; andra får i obestämd form artikeln ett, i bestämd form slutartikeln -et, -t. Vi kan kalla de förra för //-ord eller icke-ncutra (icke neutrala), de senare för /-ord eller neutra (neutrala). Fördelningen är rent formell och i huvudsak fornärvd. Den måste inläras och kan icke förståndsmässigt (rationellt) förklaras eller motiveras: stol är n-ord men bord är t-ord, bok n-ord men brev t-ord, byggnad, stuga n-ord men hus t-ord, sky n-ord men moln t-ord, snö, is n-ord men regn, hagel, vatten t-ord, båt n-ord men skepp t-ord, skog n-ord men berg, fäll t-ord, sand n-ord men grus t-ord, hud n-ord men skinn t-ord osv. Dock kan man vid en fingranskning — allra helst vid historisk belysning — spåra vissa grunder till fördelningen, men aldrig ge en uttömmande förklaring. Ändå hör denna fördelning av substantiven i två genus-grupper till det allra fastaste i språklivet. Den inläres redan i barndomen. Med varje nytt ord följer sedan ovillkorligen dess genus. Att ta fel på genus hör till det fulaste, det mest orimliga man kan göra sig skyldig till i sitt tal. Osäkerhet röjer genast främlingen, utlänningen. Sådant fäster man sig genast vid. Det är mycket få ord som i svenskan har växlande genus (se § 2:5). Eftersom den rent formella (morfologiska) grupperingen av substantiven i n-ord och t-ord i första rummet yttrar sig i artiklarnas olika former (en och …
Tovább a műhöz
Összes találat megjelenítve : 1