Uttal, betoning och intonation i svenska spraket. Kompendium

I språkundervisning läggs det i allmänhet mycket stor vikt på grammatik och ordförråd, men uttal och betoning kommer oftast i bakgrunden. Men även för svenska pråket har i själva verket uttalet, betoningen och intonationen en mycket stor betydelse. Fel uttal vållar stora problem och inte ofta blir missförstånden så stora att talaren inte blir förstådd. Säger t.ex. någon "jag har en barn" istället för "jag har ett barn", blir man förstådd även om man har begått ett grammatiskt fel. Men det kan vara en viss skillnad på om man äter glass eller glass utom då man är fakir. Därför är det mycket viktigt att redan från första början, parallellt med den övriga språkundervisningen ha uttals- och beto-ningsövningar. Vårt material vill ge hjälp svensklärarna som undervisar ungrare att skjuta in uttalsövningar på alla nivåer, gärna just när de upptäoker något fel hos studenterna. övningarna är uppdelade på tre nivåer, markerade med ÅAA /nybörjare/, BBB /studenter med vissa svenska kunskaper/ samt CCC /avancerade/. Med själva realiseringen av svenska ljud har ungrare mindre problem. Bland vokalerna vållar framförallt [ä:] och [y:] problem, samt skillnaden mellan vokalerna [a:] och [o:] . Det finns dessutom tre konsonanter Bom är svåra att uttala rättt sj-, tj- och ng—ljudet, samt supradentalerna rd, rt, rn, rs, rl. För att öva dessa ljud har införts extra många övningar på dessa moment. I samband med sj- och tj-ljudet förorsakar egentligen rättskrivningen (motsvarigheten av bokstav/bokstäver och ljud) för sig själv ett stort problem. Här kan en tabellsammanställning vara till hjälp. Påpekas bör också att det i svenskan ej finns något tonande [V] (vilket däremot finns i ungerskan). Hyoket större problem innebär ordbetoningen. Det är ytterst främmande för ungerskan att göra stor (gärna överdriven) skillnad mellan betonad ooh obetonad morfem, samt lära sig att det bara finns två fonologiska varianter (gentemot ungerskans fyra) i trycket ar ka morfemer. (Exemplet är av Bengt Svensson) Ungrarna mäste lära sig förstä att rättskrivningen hjälper i ral av längdtypen /även om det finns mänga undantag/. Flera kon-trastövningar och exempelmeningar hjälper till att göra skillnaden dar och ge viss uttalsvana. I allmänhet är det svärt för ungrare att betona ord rätt, lä dess huvudtryck ligger pä annan än den första stavelsen. Därför ;ör ungrare regelbundet fel pä reducerade obetonade morfem (både rid enskilda ord, i fraser och i satsmelodin). Eftersom det inte finns nägon tonaooent i ungerskan vållar >okså den mycket problem. Efter lång övning brukar man ofta nå ett visst resultat. Studenterna kan både höra och själv realisera ikillnad mellan akut ooh grav accent vid enskilda ord, men ytterst ‘å studenter kan göra någon skillnad i löpande tal. Ookså satsrytmen brukar vara felaktig, eftersom ungrarna på grund av sitt modersmål har en tendens att betona varje ords första stavelse och därmed blir satBrytmen alltför jämn. Det tar lång tid ooh förutsätter mycket övning innan ungerska studenter lär sig framhäva de betonade morfemerna /ord, fraser/ ooh uttala dem tillräck* ligt långt, ooh samtidigt reducera allt obetonat. Därför är det viktigt att redan från första början uttala hela meningar, t.ex. ordspråk ooh vänja sig vid den svenska satsrytmen.