Riktig Svenska

År 1924 fick jag av Svenska Akademien uppdrag att »till skolornas och allmänhetens tjänst utarbeta en handledning i svenska språkets vård». Detta arbete borde nu för länge sedan ha varit slutfört, och jag måste därför börja med att ursäkta mig. Det långa dröjsmålet beror i viss mån på att min tid tagits i anspråk av andra arbeten, som jag av olika skäl icke kunnat skjuta åt sidan, men först och främst på att uppdraget visat sig vida mer krävande än jag först trodde. »Wercket är intet så gint att gå uppå», säger Jesper Svedberg i sin »Schibboleth». Det är många tvistiga frågor, som det gällt att bilda sig en mening om. Ofta har jag måst lämna en fråga öppen och samla nya språkprov för att kunna komma till klarhet om rådande språkbruk. Regler, byggda på hundratals exempel, ha visat sig innebära alltför mycket av tillfälligt och osäkert. Därtill kommer, att min syn på språkvården och därmed på frågeställningen i det hela under arbetets gång förskjutits. Många språkfel, som bruka beivras med stor kraft och hetta, te sig vid bredare och djupare undersökningar som jämförelsevis obetydliga skönhetsfläckar, medan andra fel, i varje särskilt fall ofarliga nog, visa sig kräva långt allvarligare uppmärksamhet såsom yttringar av utvecklingstendenser med stor räckvidd. Den »handledning», som nu äntligen här föreligger i tryck, kunde med ett gammaldags klingande namn kallas en språkspegel. Den är en orättvis spegel så till vida, som den återger huvudsakligen mindre sköna drag. Den vill spegla nutidens svenska språkbruk men strävar icke att uttömma ämnet på det sätt, som en språklära eller en ordbok var på sitt område söker att göra. Syftet är att påpeka de vanligaste felen i detta språkbruk och visa på utvägar att undvika dessa. De olika språkliga företeelserna tagas sålunda upp endast i den mån de visat sig oftare ge anledning till fel, och de behandlas blott så långt det synes nödvändigt för klargörande av dessa fels uppkomst och art. Dessutom har det i vissa fall befunnits lämpligt att beröra även förmenta fel och gå in på spörsmål, där skilda meningar framträtt. Då det visat sig föga givande att dryfta spörsmål rörande språkriktighet utan att dessförinnan en viss klarhet och enighet vunnits i fråga om grundläggande begrepp och beteckningar för dessa, har en första avdelning ägnats åt utredning av språkets väsen, språkutvecklingens natur och olika språkarters karaktär och förhållande till varandra. I den därpå följande avdelningen behandlas några allmänna, i den nutida svenskan starkt framträdande tendenser, vilka visat sig ogynnsamt påverka språkets utveckling, och riktlinjer uppdragas, avsedda att göra strävandena till en bättre språkvård i dessa hänseenden mera målmedvetna. Valet av de frågor, som i den sedan följande huvudavdelningen upptagits till behandling, grundar sig väsentligen på mina egna iakttagelser vid läsning av nutida svenskt språk. Denna läsning har omfattat många slag av skrivet och tryckt, från kärleksdikter och riksdagsskrivelser till hyresannonser och skoluppsatser.